Nordsamiskans särdrag

Hur låter olika dialekter i språket och vad är dualis? – Outi Länsman


saamen kielen murteet

I nordsamiskan finns det tre huvuddialektgrupper: inlandsdialekter, tornesamiska och sjösamiska. Gruppen med inlandsdialekter är fortsatt indelat i östliga och västliga dialekter som åter är indelade i egna små lokala dialektområden.

Områden där man talar den östliga dialekten är till exempel Karasjok, Utsjoki och Karigasniemi och den västliga dialekten talas till exempel i Kautokeino, Hetta och Vuotso. Niillas Holmberg, som är översättare i projektet "Säg det på samiska", kommer från Utsjoki och talar nordsamiskans östliga dialekt.


varpuja
De som studerar samiska som främmande språk lär sig ofta den dialekt som deras lärare talar.

Grovt sett kan man säga att till exempel uttalas beana hund  och rieban  'räv' enligt de västliga dialekterna /peäna/ och /riepan/ och enligt de östliga dialekterna /piena/ och /rievaan/ (i Utsjoki) och /rievään/ (i Angeli). De som studerar samiska som främmande språk lär sig ofta den dialekt som deras lärare talar.

Förutom uttalet finns det även skillnader i ordförrådet mellan nordsamiskans östliga och västliga dialekter. Bland annat följande ord varierar beroende på dialekt:

kettu
länsimurre vs. itämurre

Nordsamiska påminner i många avseenden om finska:

naamoja

Dualis – vi två eller flera?

I nordsamiska har pronomen och verb förutom singularis och pluralis även egna separata dualisformer. När man talar om två personer är det obligatoriskt att använda dualis. Om en person vill fråga sin vän i samma sällskap "Ska vi promenera?" eller "Ska vi gå och äta?", använder han eller hon dualisformen Vázzego?  eller Vulgego boradit?, eftersom det är fråga om två personer: den som frågar och den som är med.

Om det finns flera personer i sällskapet kan den som ställer frågan ändå använda dualis, om han eller hon ställer frågan till endast en av personerna. Om man föreslår att fler än två personer ska gå och äta, använder man pluralis Vuolgitgo boradit?  'Ska vi gå och äta?'. Även följande former är i dualis: Gulahallu!  'Vi återkommer!' och Oaidnaletnego?  'Ska vi ses?'. Dualis används endast när man talar om personer, inte om icke-levande föremål.


erikoisia kirjaimia

I nordsamiska används specialbokstäver som avviker från finskans och svenskans bokstäver

Bokstaven đ  uttalas som början i det engelska ordet this och š såsom engelskans sh


I nordsamiskans ortografi används specialbokstäver som avviker från finskans och svenskans bokstäver: č, đ, ŧ, š, ŋ, ž, á. Till exempel uttalas bokstaven đsom början i engelskans this och š såsom engelskans sh. I nordsamiska kan man naturligtvis även använda bokstäver som förekommer i låneord, såsom y i ordet fysihkka 'fysik'. Det viktigaste draget i sättet att skriva nordsamiska som avviker från finskan är att bokstäverna b, d, g, z, och ž nästan aldrig uttalas som tonande, till exempel uttalas b i början av bargu 'arbete' som p, inte b och g i konsonantklustret uttalas som k, inte g.


Djupare in i språket: om grammatik och kasus

Nordsamiskan har mycket färre kasus (6) än finskan (15):

nominativ, genitiv/ackusativ, lokativ, illativ, komitativ och essiv

Till exempel ersätter lokativ fyra finska kasus: dálus 'i huset, från huset' (jfr med finskans 'talossa, -sta', sajis 'på platsen, från platsen' (på finska 'paikalla, -lta'). Lokativ används också för att ange ägande, till exempel Mus lea bussá  'Jag har en katt'. Illativ däremot svarar på frågorna 'vart?' och 'till vem?', till exempel dállui  'till huset', Iŋgái  'till Inka'. De flesta postpositionerna används på motsvarande sätt som lokativ och illativ, t.ex. alde 'ovanpå, från ovanpå' > joga alde 'från ån' (lokativ) och ala 'ovanpå' > joga ala 'till ån' (illativ).

Många nordsamiskans adjektiv har olika former beroende på om man använder dem som predikativ eller attribut, till exempel Biila lea ruoksat  'Bilen är röd' (predikativ) vs. rukses biila  'röd bil' (attribut). Attributformen böjs inte heller enligt sitt huvudord såsom i finskan eller svenskan, till exempel rukses biila  'röd bil', rukses biillas  'i den röda bilen', rukses biilii  'till den röda bilen'.

I nordsamiskan står objektet, dvs. det som utsätts för handling, alltid i ackusativ, men i finskan kan det ha olika kasus: Bora bierggu!  'Ät upp köttet!' (jfr finskans 'Syö liha!', på finska ackusativ utan ändelse), Bora bierggu! 'Ät kött!' (jfr finskans 'Syö lihaa!', (på finska partitiv), Boran bierggu  'Jag äter upp köttet' (jfr finskans 'Syön lihan', n-ackusativ), Boran bierggu  'Jag äter kött' (jfr finskans 'Syön lihaa', partitiv). Nordsamiska har alltså inte partitiv såsom finskan har, så därför är kasus för verbet 'vara' i nordsamiska nominativ: Olgun leat heasttat (pl. nom.) vs. 'Det finns hästar ute' (jfr finskans ’Ulkona on hevosia’, partitiv), Mus leat bohccot (pl. nom.) vs. 'Jag har renar' (jfr finskans 'Minulla on poroja', partitiv).


lisää varpuja
På grund av komplicerade ljudväxlingar kan det i början kännas svårt att lära sig nordsamiska

Nordsamiskans ordböjning karakteriseras av rätt komplicerade ljudväxlingar: t.ex. doadjit  'bryta': dojii  '(han) bröt'; nieida 'flicka': niidii  ’tytölle’ 'till flickan'. På grund av de komplicerade ljudväxlingarna kan det först kännas svårt att lära sig nordsamiska, eftersom man inte kan bilda böjningsformer utan att till exempel ta hänsyn till stadieväxling. Nordsamiskans stadieväxling är mer komplicerad än finskans och den gäller nästan alla konsonanter. Det finns 175 olika stadieväxlingar, men det finns en egen logik, så man behöver inte lära sig utantill alla enstaka växlingsförhållanden. Det svåraste med den nordsamiska grammatiken är kanske just att lära sig de komplicerade ljudväxlingarna.